Shiva Niiko Anoushirvani
Yeki Bood Yeki Nabood یکی بود یکی نبود – One was there, One was not there
22 MARS – 4 MAJ
Finissage med samtal 4 maj kl. 14.30-15.30
Under den turkosa kupolen
Varmt välkomna till samtal mellan konsthistorikern och skribenten Ellen Suneson och konstnären Shiva Niiko Anoushirvani på Krognoshuset i Lund den 4 maj kl.14:30 – 15:30.
”Under den turkosa kupolen” är en fras som förekommer i sagor på persiska/ farsi. Sagan inleds ofta med frasen Yeki Bood Yeki Nabood, en ungefärlig översättning till svenska språket är ”Det var en gång, det var ingen gång”. Frasen följs sedan av ”Under den turkosa Kupolen”. En kan tolka detta som att allt som händer i berättelsen eller historien händer under den turkosa kupolen.
Samtalet mellan Ellen Sunesson och Shiva Niiko Anoushirvani kommer behandla ämnet flerspråklighet och berättarkulturer. Hur dessa formar vårt sätt att förhålla oss till världen omkring oss såväl som till skapandet. Vi pratar också om arbetet med utställningen och om hur sagor och språkets nyanser kan forma våra känslor och tankar kring livet och döden.
Medtag gärna en kudde att sitta på under samtalet.
Ellen Suneson är konsthistoriker och skribent. Hon disputerade 2022 med avhandlingen Portraying Unease: the Art and Politics of Uncomfortable Attachments (Göteborg: Makadam). För närvarande arbetar hon med postdok-projektet ”To show but not tell: on themes of passivity, submission, and internalization in 1970s Nordic feminist art”, finansierat av Vetenskapsrådet och fördelat mellan Köpenhamnsuniversitet och Lunds universitet.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
I utställningen Yeki bood Yeki nabood – One was there, One was not there utforskar konstnären Shiva Niiko Anoushirvani språkets och dödens materia. Titeln, en persisk fras som motsvarar ”Det var en gång”, bär på en dubbelhet: en berättelses inledning som samtidigt antyder en frånvaro, något som kanske aldrig har funnits eller hänt. Denna ambivalens genomsyrar utställningen, där språk, minne och förlust vävs samman och gestaltar existensens villkor. Språket spelar en central roll, där persiskan fungerar som ett ankare till det svenska språket. Samtidigt vävs, engelska och franska in, vilket skapar en rörelse. Flerspråkigheten möjliggör en förskjutning, ett tillstånd av glidningar mellan olika bilder.
Anoushirvanis konstverk närmar sig döden, inte som en slutpunkt utan som ett kontinuerligt skeende. Filosofen Derrida menar att lära sig leva också innebär att befinna sig i gränslandet mellan liv och död, en tanke som filosofen Hans Ruin tolkar och utvecklar i boken Att leva med de döda. Utställningen berör delvis detta tema: att förstå livet innebär också att förhålla sig till döden.
Genom materia som damm, jord, aska och den gröna mossan, men också genom kroppslig materia som hår, undersöker Anoushirvani tiden. Närvaron av ett förflutet liv är särskilt påtaglig, där hennes bortgångna systers sparade hår vilar på en mossomsluten sten i skogen. Här aktualiseras håret som en del av en kropp som överlever individen, en kvarleva av en person som inte längre finns. När håret placeras i skogens kretslopp framträder en existentiell betraktelse. Håret blir en länk mellan den personliga förlusten och en vidare, ekologisk tidsdimension. Konstnären har valt att döpa bildserien till Ekotoner av Roya. Ordet ekoton är ett begrepp inom biologin och beskriver när två olika ekologiska system möts och påverkar varandra. Roya är ett kvinnligt namn som förekommer i bland annat Iran och Indien med betydelsen ”en dröm som ofta är positiv”. Flerspråkigheten gör sig synlig även i titlarna.
I Krognoshusets källare möts besökaren av en svart cirkel av blankpolerat trä, en installation som tidigare varit en del av Anoushirvanis verk Om O. Verket ingår i en performance och är en del av konstnärens tidigare forskningsprojekt vid Kungliga Konsthögskolan. Här har den blanka, svarta cirkeln delvis täckts av aska. Installationen återges i utställningen också i ett fotografiskt verk där ett barn blåser på askan som ligger i cirkeln.
Barnets perspektiv har varit centralt i flera verk, exempelvis Haters and Horses och Det tama och det vita, där maktstrukturer och koloniala narrativ gestaltas genom hästvärlden. Anoushirvani har även arbetat med barnskådespelare i performanceverket Wonder Wander, som handlade om klimatkrisen, där barn samtalade med vuxna. I några av de nya verken som visas på Krognoshuset iscensätts barndomens möte med det förgängliga, där barn leker med aska och interagerar med årsringarna på träd. Askan, ett återkommande motiv i begravningsritualer och föreställningar om cyklisk tid, blir både en materiell rest och en symbol för historiska och personliga lager av förvandling. Handlingen att sprida aska och låta den möta trädets årsringar uppmanar till dialog mellan minne och lek, mellan det som varit och det som fortfarande är.
Dammet, både det som ansamlas i hemmet och det vi själva reduceras till efter döden, blir en metafor för vårt förhållande till tid och förgänglighet. I utställningen samlas damm från kläder, hem och kroppar och sprids i Krognoshusets historiska rum och blir en påminnelse om det vi bär med oss.
I en av de fotografiska serierna, där hästarnas hovar möter månen, framträder ett symboliskt förhållande mellan rörelse, livscykler och kroppens sårbarhet. Hästens hov, kallad dess ”andra hjärta”, fungerar som en pulserande motor för blodcirkulationen. Parallellen till konstnärens egen biografiska erfarenhet, systerns bortgång i samband med en hjärttransplantation, ger verket en djupt personlig och samtidigt universell reflektion över hjärtat som både livsuppehållande organ och existentiell metafor. Genom att sätta hovens rörelse i relation till månen skapas en poetisk dialog mellan den individuella kroppen och de kosmiska, rytmiska krafter som styr liv och död.
Vad händer när språk, minne och materia möts? Anoushirvanis utställning bjuder in till en utforskning av tidens spår och det som dröjer sig kvar.
Om konstnären
Shiva Niiko Anoushirvani, född 1979 i Teheran, är verksam i Stockholm. Hon är utbildad i fri konst vid Goldsmiths universitet i London. Hennes verk har tidigare visats i South London Gallery, Kalmar Konstmuseum, Gislaveds Konsthall och ingår i samlingarna hos Statens Konstråd, Botkyrka Konsthall och flera kommunala institutioner. Hon har uppmärksammats i Dagens Nyheter, SVT Kulturnyheterna och Kobra, bland annat för den fotografiska serien Positionering och filmen Det tama och det vita.
För mer info
www.shivaanoushirvani.com
Bild: Shiva Niiko Anoushirvani, Apostasy non Apostasy, fotografi
Press