Ingvild Hovland Kaldal och Kim Westerström
And when I say you are dreaming, I am dreaming too
25 MAJ – 30 JUNI
Texten som följer är utdrag ur samtal och mejl mellan Kim Westerström och Ingvild Hovland Kaldal under några veckors tid, våren 2024.
Jag tänker på bilden av de flygande jeansen.
Den vi haft gömd i soffan hemma hos din mamma.
Är det du som tagit bilden?
Jag minns inte, det kan ha varit jag. Bilden är tagen genom mitt fönster.
Det som var mitt fönster.
Osannolikt
Ungefär som att dom landat på månen. Dom och dom?
Jag har hört att man ser upp mot himlen när allting är hopplöst.
Du vet. Fotografiet som jag hittade högst upp i ett träd, den sommaren du blev sjuk. Det var en säng, och det var i färg. Ett inramat fotografi på en kvinna i någon form av sjukhuskläder. Osäkert om hon var patient eller sköterska. Det var något gult i bilden också, ett tyg, kanske en gardin eller om det var någons hud.
Det kanske var solen?
Eller som brevet vi hittade i springan på fåtöljen vi hade i Göteborg. Ett handskrivet brev från en ung man på väg till England med båt. Brevet var skrivet från hytten. Jag minns att du läste det högt och att vi grät. Han längtade hem, innan han ens hade kommit fram.
De hade säkert sagt att han skulle skriva hem.
Vi hittade brevet när vi letade efter vildmarkstelefonen.
Dagarna innan MJ dog.
Löpsedeln. Porslinshyn och svarta solglasögon med rubriken:
MJ ÄR DÖD.
Han var dödlig!
Vildmarkstelefonen däremot, den kunde ”Överleva ett fall på 42 meter”.
Slängde du inte telefonen i väggen?
Jo.
Obehagligt.
Lite som den scenen när Hal sjunger för Dave?
”My instructor was Mr. Langley, and he taught me to sing a song. If you’d like to hear it I can sing it for you? ”
”Daisy, Daisy, give me your answer do.
I’m half crazy all for the love of you.”
I utställningen visar Kim Westerström ett urval av fotografier från Glyptoteket i Köpenhamn och Historiska museet i Lund. Bilderna är fotograferade med en Iphone, och senare manipulerade i applikationen Face app. Resultatet från den digitala förvrängningen är sedan utskrivna och avfotograferade med svartvit analog film. I utställningen visas även svartvita fotografier från ett pågående projekt.
Kim Westerström, född 1979, är verksam i Malmö. Han är utbildad vid Akademin Valand i Göteborg och på Konstakademin i Köpenhamn. Westerström arbetar med fotografi och skulptur där fotografiets väsen dess själva grundförutsättning – ljuset – är centralt. Hur ljus skapar avtryck av tid i olika material är ständigt återkommande i hans arbeten.
Ingvild Hovland Kaldal visar ett textilt verk i ylle. Det textila arbetet i brunt och blått är i våt tovat ylle och har titeln 2001:A Space Odyssey for Flute. När Kaldal var barn spelade hon tvärflöjt i en orkester i Norge. Dirigenten skrev noterna för hand, och verket är inspirerad av det handskrivna notbladet till arrangemanget ”Also sprach Zarathustra” en tondikt komponerad 1896 av Richard Strauss, som är huvudtema i den ikoniska sciencefiction dramat 2001:A space odyssey av Stanley Kubrick från 1968.
Ingvild Hovland Kaldal, född 1985 i Trondheim, Norge, bor och arbetar sedan 2011 i Malmö. Konstnären är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö (MFA/2015) och Akademin Valand (BA/2009) i Göteborg. Hon är även aktuell med utställningen A Spoon Passing the Moon i Konstnärshuset i Stockholm. Hovland Kaldal arbetar huvudsakligen med teckning och skulptur i material som ull, lera och kol. Som grund för hennes arbete finns ett intuitivt förhållningssätt där hon undersöker relationen mellan kropp, teckning och skulptur en metod knuten till idéer om minne och det undermedvetna.
För mer info om konstnärerna
Hemsida
kimwesterstrom.com
ingvildkaldal.com
Instagram
@kimwest
@incomitvild
Bild: Ingvild Hovland Kaldal och Kim Westerström
The text that follows is a compilation of conversations and emails between Kim Westerström and Ingvild Hovland Kaldal which took place in the spring of 2024.
I’m thinking about the photograph of the flying jeans.
The one we had hidden in the sofa at your mom’s place.
Did you take the picture?
I dont remember, it might have been me. The picture is taken from my window.
What used to be my window.
Unlikely
As if they’ve landed on the moon. They who?
Ive heard that when things feel hopeless we gaze towards the sky.
You know. That photograph I found at the top of a tree, the summer you got sick. It was of a bed, and it was in colour. A framed photograph of a woman in some sort of hospital gown. I couldn’t tell if she was a patient or a nurse. There was something yellow in the image too, fabric, maybe a curtain or someone’s skin.
Maybe it was the sun?
Or like the letter we found in the armchair we had in Gothenburg. A handwritten letter from a young man on his way to England by boat. He wrote the letter sitting in his cabin. I remember you reading it aloud and we cried. He was homesick before he’d even arrived.
They had probably told him to write home.
We found the letter when we were looking for the outdoor phone. The days before MJ died. The headlines. Porcelain skin and black sunglasses with the words:
MJ IS DEAD.
He was mortal!
The outdoor phone, on the other hand, could “Survive a fall from 42 meters.”
Didn’t you throw it against the wall?
Yes.
Weird.
Like in that scene when Hal sings for Dave?
“My instructor was Mr. Langley, and he taught me to sing a song. If you’d like to hear it I can sing it for you?”
“Daisy, Daisy, give me your answer do.
Im half crazy all for the love of you.”
In the exhibition, Kim Westerström is showing a part of a new series of photographs taken at the Glyptotek in Copenhagen and the Historical Museum in Lund. The images are taken with an iPhone and later manipulated using the Face App application. The results of the digital distortion are then printed and photographed again with black-and-white analogue film. The exhibition also features black-and-white photographs from an ongoing project.
Ingvild Hovland Kaldal’s textile piece, in brown and blue, is made with wet felted wool and titled 2001: A Space Odyssey for Flute. When Kaldal was a child, she played the flute in an orchestra in Norway. The conductor wrote the notes by hand, and the work is inspired by the handwritten sheet music for the arrangement of ”Also sprach Zarathustra,” a tone poem composed in 1896 by Richard Strauss, which is the main theme in the iconic science fiction drama ”2001: A Space Odyssey” by Stanley Kubrick from 1968.
More info:
Homepage
kimwesterstrom.com
ingvildkaldal.com
Instagram
@kimwest
@incomitvild