Sara Wallgren
An Unheard Echo
16 juli – 28 augusti
Det finns ett tomrum av yta och tid mellan två punkter. Mellan skapandet av punkt ett och punkt två försvinner något. Tidens konstanta rörelse i stor och liten skala rör sig mellan punkterna. Mellanrummet är i ständig förändring. Ibland upplevs punkt ett utan punkt två. Det ohörda ekot, är en lament över tomrummet och det som försvunnit.
Utställningen An Unheard Echo är att betrakta som ett ljudverk som kan upplevas både genom att lyssna och genom att se. Centralt för utställningen är ett notverk. På ovanvåningen hänger fem teckningar där varje teckning blir ett ackord. Storleken på pappret; höjden och bredden, står i relation till volymhöjd och längd i tid. I samma rum finns på golvet sju noter, gjorda i koppar. Ett rum av tystade ljud.
Installationen fungerar som grafiska noter som översatts för att skapa en hörbar ljudinstallation. Om natten hörs ljudverket sjunga ut över Mårtenstorget. Om dagen hörs en version av ljudet nere i källaren i en växelverkan mellan det intima och privata, och det offentliga.
I historien har lamenter inte sällan sjungits av kvinnor och professionella gråterskor. En form av uttryck som i olika tider fördömts då det ansetts att kvinnor genom den publika sången fått en plattform att höras i det offentliga rummet. Sjungna lamenter gick inte sällan över från att handla om död och avlidna personer, till att behandla politik och orättvisor.
Den lament som hörs utifrån Krognoshuset är en komposition som utvecklats ur ett samarbete mellan Sara Wallgren och kompositören Joe Cave. En datormodell skapades av konstnärens röst genom en inläsning av “The Lament” av Eleni Ikoniadou, samt “Stabat Mater” av Julia Kristeva. Den inspelade kroppslösa rösten fungerar sedan som ett instrument i sig. Utifrån de noter som presenteras i installationen på Krognoshusets ovanvåning har Joe Cave skapat melodi och rytm som omger och flätas samman med den artificiella rösten.
I Krognoshusets källare finns en installation enhetligt i trä. En enkel scen tillika resonanslåda. Ett objekt som befinner sig i ett väntan. Då ljudinstallationen på ovanvåningen inte hörs utan förblir noter, syns i källaren den scen varifrån sången kan tänkas komma ifrån; Sången, saknad av den kropp som rösten modellerats efter.
Foto: Sara Wallgren
Press: recension av konstkritiker och författare Thomas Millroth, Sydsvenskan