MATTEO ROSA

1 september – 23 september 2007

Rosa, flitting

 

 

 

 

 

 

 

 

Matteo Rosa
Stillbild ur Flitting
Video

© Matteo Rosa 2007

”Tid, rörelse och förgänglighet är några av de fenomen som Matteo Rosa (f. 1978, Italien) konsekvent och vaksamt prövar i sitt konstnärskap. Till grund ligger en förståelse av tid som ett psykologiskt tillstånd, snarare än ett fysiskt fenomen, och inte sällan tycks Rosas verk befinna sig i ett slags omedelbart nu som inbjuder betraktaren att stanna upp och ostört förnimma. Detta sker också i videoverket Flitting, som visas i Krognoshusets källare.

Kameran fixerar ett hus i norra Italien, ur vars mörka fönster det med jämna mellanrum kastas ut vedträn. Avsaknaden av ljud fördröjer och avdramatiserar rörelsen till ett perpetuum som iscensätter handling utan att bryta atmosfären av total stillhet. Tystnad – och att genuint uppleva tystnad – är en allt mer sällsynt upplevelse som i Rosas arbeten får en förlösande, kanske rent av medvetandehöjande, roll. Flitting öppnar därmed upp för en meditativ erfarenhet på ett försiktigt vis som är mycket kännetecknande för Rosas videoarbeten och konstnärliga metod.

Huset, skrev den franske filosofen Gaston Bachelard, är en metafor för intimitet och detta är också förbindelselänken från Flitting till utställningens huvudverk Migrant. Ursprungligen ett projekt till utsmyckning av ett MKB-bostadshus i centrala Malmö tar det i Aura formen av ett konceptuellt arbete i egen rätt.

Verket består av privata handskrivna brev som skickats av emigranter från och till Sverige sedan utvandringstiden i slutet av 1800-talet till idag. Dessa har sedan sammanfogats i abstrakta mönster som raderar alla spår av läsbarhet, samtidigt som igenkännbarheten av handskrift bibehålls, och screentryckts på glasfiberpapper av samma slag som täcker de ljudisolerande paneler som ska prydas av verket i MKB-huset.

Om de människor som skrivit och mottagit breven vet vi ingenting, annat än att de vid någon tidpunkt sökt sig ett nytt hem i ett främmande land. Precis som panelerna i bostadshuset absorberar ljud, förflyktigas i Migrant det skrivna ordet, språket absorberas av materialet, texten korroderas. Dessa palimpsester av glasfiber blir till sist en betraktelse över tillvarons och tingens obeständighet.”                                                                                           

TEXT: JOAKIM BORDA