Kristina Matousch

Kristina Matousch

Internal

27 mars – 25 april

Utställningen består av nya verk, anpassade till Krognoshusets speciella arkitektur. Matousch utmanar betraktaren genom att ladda igenkännbara föremål med ny mening. Hon arbetar fysiskt i olika tekniker utifrån en personlig erfarenhet i relation till kroppen.

 

Kristina Matousch (f. 1974) bor och arbetar i Långasand och Malmö. Hon har tagit magisterexamen i fri konst vid Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Matousch är medlem i konstnärsgruppen Aura. För mer information om konstnären www.matousch.com

Utställningar i urval är bland annat You take my breath away, Cecilia Hillström Gallery, Stockholm, Hole Whole, Fullersta Gård, Huddinge, Periphery, Galleri Thomas Wallner, Simris, Shapes in the Making, Lunds Konsthall, Lund, Embodied spaces, Trondheim kunstmuseum, Norge, Translation Theme Park, CAVE, Tokyo, Japan, Intimacy och Yossi Milo Gallery, New York, US.

Matousch är representerad vid olika konstinstitutioner som Moderna Museet, Stockholm, Malmö Konstmuseum, Statens konstråd, Maria Bonnier Dahlins Stiftelses samling och Region Skåne.
Hon har även genomfört flera publika konstverk i bland annat 2018 The Belt, Medborgarplatsen, Stockholm, 2016 Pizza Box, Hagalundskolan, Dalby, 2010 Depths of Time, Hyllie station, Citytunnelprojektet, Malmö

 

The exhibition consists of new works adapted to the very particular architecture of Krognoshuset. Matousch challenges the beholder through charging everyday objects with new meaning. She works in various techniques from a personal experience in relation to the body.
Kristina Matousch, born in 1974, lives and works in Långasand and Malmö. She has an MA in art from the Royal Academy of Art in Stockholm and is a member of Aura.
For more information see www.matousch.com

 

 

DET INNERSTA

till Kristina Matousch

Det var så att han föll. Det var så att han trasslade in foten i en snara. Kroppen av den i foten hängande går tvärsigenom huset. ”Vi börjar med källaren”, säger vår vägvisare. Under taket i källarsalen sitter huvudet till kroppen, två delar av samma virke, alldeles felfria, men bägge okunniga om livet och människorna. Det är vinter, och de har på sig sina badmössor som uppblåsta liknar vita ballonger. De lutar sig ibland ihop och talar tyst om sin belägenhet. Det enda som upptar något utrymme i den mellersta delen av huset, är ett smalt och långsträckt stålrör av mattglänsande svart färg. Röret är i mittlinjen försedd med en liten öppning, i vars inre befinner sig ett petrifikat av alla hemliga, outtalade tankar som i sju sekel viskats i hålet. ”Lyft upp era ögon och ta en titt i navelgluggen.” Det första synliga vårtecknet inträffar när agaten mister sin blanka färg och byter form till en bubbla av gas. Det knakar i golvplankorna. Det lyser och klirrar om bålen. Det är ljuset som börjar sitt arbete. På övervåningen står två runda metallskålar, den ena intill den andra, vilka fyllts till 3/4 med vitt respektive svart ljus. Det svarta ljuset har ett oljeaktigt utseende. Det vita ljuset, uppfriskat med en tillsats av olja, skiftar i alla regnbågsfärger. Var dag kontrollerar husets personal ljuset däruppe och fyller på ny olja, om så behövs. ”Vi måste olja ljuset”, säger de. Eller: ”Räck mig en trasselsudd. Jag råkade stänka färg på hans fina skor.” Den i foten hängande kan resa sig vilken dag som helst och återta sin vanliga kroppsställning.

Claes Tellvid

 

Recension Sydsvenskan av Thomas Millroth

 

Courtesy of Cecilia Hillström Gallery