KÖRNER & MOREAU

Körner & Moreau

10 oktober – 8 november

Någonstans, i ett av fotografins många övergivna fält, påbörjade vi det gemensamma arbete som i efterhand skulle visa sig bli en mycket lång resa genom glömda arkiv och dammiga lådor. Övermättade av platser, ansikten och minnen. En trasig fotografisk standard med ett stillsamt flämtande sken. Och så denna bild. Anonym, distanserad och därmed frånvarande. Alltid samma visa. En kör av allmängiltigt mummel.

Arkiven står nu tomma. Bilderna är borta och kören har tystnat. Kvar finns endast fragment. Vem limmar ihop resterna av allt det trasiga? Det gör vi. Som skelett reser de sig bakom oss. Vem ser syner i de vittrande benresterna? Det gör du. En blek, fladdrande låga på väggen.

Körner & Moreau, oktober 2020

 

Välkommen till den första utställningen med konstnärsduon Körner & Moreau. Verken som visas sträcker sig över de fem år som Kristian Körner och Robert Moreau arbetat tillsammans.

På Krognoshuset visar Körner & Moreau verk som utgår från fotografins domäner men som snarare undersöker gränslandet mellan måleri och skulptur, arkiv och arkitektur.

Robert Moreau (f.1960) och Kristian Körner (f. 1973). Robert Moreau är medlem i konstnärsgruppen Aura och arbetar tillsammans med konstnären Kristian Körner. Kristian Körner är utbildad vid Glasgow School of Art och Robert Moreau vid Det Kongelige Danske Kunstakademi och Konsthögskolan i Malmö. Båda bor och är verksamma i Malmö.

 

 

 

Vad är det här? Bild? Skulptur? Handling? Jo, så är det ju. Men även vansinnigt många diabildsramar och helt andra saker: det är reliefarkitektur, mindgames via nyanser, stillsammaste sortens psykedelia, överflödsminimalism.

Diabildsramen från fornstora dagar är ett vackert och berättande föremål, om bara det styrande och kanske tröttande fotopositiv som utgjort dess existensberättigande bortses från. Där kan finnas diskret slitage och mindre diskreta spår av kulspetspenna.

Olika men kanske snarlika modeller förekommer, gråhetsvariationer, metallinslag. Och löftet om ett projicerat minne har inte svikits men upphört att gälla. Inte så motsägelsefullt som det låter. En insomnad och därmed drömmande potentialitet infinner sig.

Det hela får mig att krångligt undra vilka kroppsminnen bilder besitter, som om bilder vore fysiska, levande varelser med rörliga skal där nervändar samlar intryck, erfarenheter, tid.

Om diabilders exoskelett är det fysiska, mycket tydliga materialet i dessa arbeten, så är övriga, ickemateriella beståndsdelar i stillsam men konstant rörelse. Vår undrande blick letar i diskret organiska upprepningsassemblage och i små väsensfrämmande enskildheter efter möjlighet att projicera, fantisera, undra, reagera, minnas. Och den undrande blicken fortsätter leta, hittar bara delvis, rör sig vidare, skapar halvsynliga spökexistenser, fantomvärldar, även neurologiskoptiska effekter infinner sig.

Den värld som inte finns blir verkligare och verkligare. Golvet försvinner. Lite svindel är det värt att stå ut med.

Leif Holmstrand (författare, konstnär, musiker)

 

 

Länk: Digital visning av utställningen med Körner & Moreau (Youtube, 3.17 min)

 

Press: 

Artikel Skånska Dagbladet, Mikael Ankarvik

Artikel om utställningen Körner & Moreau och Konsthelg Sydsvenskan, Alf Sjögren

 

 

 

Utställningen genomfördes med stöd till Körner och Moreau av Konstnärsnämnden