CO HULTÉN
SENA ARBETEN (1990-2005)
2 juli – 14 augusti
I sina sena arbeten återvänder CO Hultén i stor utsträckning till det spontana och informella måleri han ägnade sig åt på 1940-talet och ungefär tjugo år framåt. Men han intar också en postmodern attityd till sitt konstnärskap då han tar element från sina tidiga perioder och använder de i sitt sena måleri. Med titlar som “Bekräftad profetia” och “Verklighetens kuliss” från 1975 börjar han måla naturlyriska motiv som bryts itu av främmande strukturer och orosbringande inslag, en stil som han sedan fortsätter att utveckla livet ut. Hultén är en konstnär som är omöjlig att förutse och etikettera, och särskilt i de sena arbetena så växlar hans uttryck från bild till bild, som olikfärgade trådar som vävs samman när han öppnar upp sig inför varje ny process. Många konstnärer mattas och upprepar sig när de blir äldre men hos CO Hultén finns den konstnärliga kraften kvar, och det måleri som visas i denna utställning tillhör kanske hans starkaste period i livet.
LANDSKAP OCH RUM
Det semiabstrakta landskapet i “Nya intryck och rörelser” tycks uppdelat i delar, som om bilden består av olika landskap, sammansatta likt ett collage där naturen existerar i olika rum. Detta är ett grepp som Hultén ofta använder sig av i sitt sena måleri och i “Landskapsinteriör” befinner sig naturen inom ännu mer tydliga väggar, som om vi betraktar det inuti ett rum eller genom ett tittskåp. Färgmässigt är det också ett abstrakt landskap med en mark som tycks brinna i rött, gult och orange. Det ser ut som om vi befinner oss ovanför molnen, eller står vi på en kant och tittar ner?
“Förebud om drama” är tydligt arkitektonisk, motivet kan vara såväl en exteriör som en interiör. Väggen i mitten tycks bemålad och smyckad, som att målningen skildrar en utsmyckning. Det märkbart arkitektoniska draget i Hulténs konst återkommer i många sena verk men också i tidigare som exempelvis hans utsmyckningar på Malmö Stadion. I “Symboler och lägesbestämningar” hittar vi åter tydliga lager och djup i bildrummet. Längst bak är bergen mörka och himlen orolig men en ljus form lyser upp, svävandes i luften. Mitt i bilden går trappsteg upp till en skimrande byggnad som likt ett litet tempel omges av sirliga former. Ett brett rosa band löper som en väg genom bilden. Man kan tolka det som att formen bryter sönder men jag ser det som att den leder vidare, in i sagolandskapet.
PÅ ANDRA SIDAN BILDEN
De böljande organiska formerna i “Var och ens ensak” känns igen från målningar som “Kartbild i förvandling” (1991) och “Under huden – över skogen” (1988). Men här har Hultén sprängt sönder bildrummet med hjälp av orange och gula droppar och stänk. I bakgrunden till vänster träder en form fram som påminner om en port. Om man lyckas ta sig genom det förtrollade landskapet finner man kanske här en öppning till en annan värld. Hultén betraktar landskapet som en kuliss, verkligheten som en konstruktion. Dropptekniken från “Var och ens ensak” återkommer i “I stundens ingivelse” men målningens färgskala är mycket tyngre med ett marinblått stråk i bildens mitt. En central men mycket basal form i mitten tycks fungera som en avskiljning och det ljus som uppstår undertill kan tolkas som en väg framåt, genom en port till andra sidan. Strax över avskiljaren till höger svävar ett litet svart hål. På andra sidan bildytan finns både ljus och mörker.
Utställningens mest aggressiva målning är “Eko av förflutet” där svarta stänk bryter upp bildytan som öppna sår. I bakgrunden syns strukturen av ett rum med fönster, även här som utblick till en annan värld. Över allt svävar hotfullt en svart form, ett intet, där vi kan sugas upp och försvinna men också en port till en annan, hotande verklighet. Liknande svarta öppningar förekommer ofta i Hulténs senare måleri, exempelvis i “Bortom regn – Bland stenarna” (1991). Allra tydligast symboliseras det hotfulla och otäcka kanske i den något tidigare “Erövraren” där en svart vertikal rektangel bryter bildytan. I bakgrunden syns en snarad och livlös krokodil. Vilda djur som krokodiler, noshörningar och jaguarer förekommer ofta i Hulténs måleri som symboler för den exploaterade naturen, det vilda som tämjs av människan. Konstnären Hultén framstår för mig som någon som aldrig ville tämjas. Under en period målade han också svarta revor i bilderna, som om hela duken trasats sönder. Den typen av effekt kan ses i bland annat målningen “Gryningsdrama” (1997).
I “Attack och vibrationer” tycks himlen bära två solar, som i en science fictionroman. Himlen är fylld av något flyktigt, esoteriskt, som taggiga röda molnformationer. Från höger kommer en tydlig konkret form in i bilden, tre mörkblå taggiga former som inte bara skapar en vibrerande balans utan också något oroande och hotande. Den blåa taggen förekommer bland annat i målningarna “Pussel av färger och stenar” och “Tid utan framtid” (båda från 1996). Likt en stor grön kokong svävar den dominerande formen i “Inmutningar och utblickar” som ett luftskepp över vattenytan. Till vänster tittar en sällsam form in i bildytan, som en lång tunga. I fjärran bortom vattnet tycks himlen brinna. Som i många av Hulténs bilder närmar sig någonting okänt oss, något hotande och svårgreppbart. Längst fram i bilden perspektivmässigt möter någonting annat, mindre oroande, oss. Kanske är det en mussla som öppnar sig och låter oss bevittna sina gömda hemligheter?
ÖVERMÅLNING OCH IMPRIMAGE
“Stiger ur dunklet” är kanske utställningens mest föreställande bild men samtidigt den mest mystiska. Bakom slöjorna av färg tornar byggnader fram. Jag ser dimhöljda sluttningar i bakgrunden och i förgrunden ett vatten. Är det segelfartyg som döljer sig i vänsterkanten? Det är en målning som väcker fantasier och berättelser i mig som betraktare, och det är en målning som sticker ut i hela Hulténs samlade produktion. Det är ett av hans allra svårast greppbara och därför mest lockande verk, en målning som placerar honom stadigt i samtiden. Ett esoteriskt måleri som för tankarna inte bara till tidigare mästare som Gerhard Richter utan också unga målare och tecknare som Nichlas Winmalm eller Aleksandra Kucharska. Närheten till imprimagen som Hultén sysslade med på 1940-talet är påtaglig. När man trycker på en så kallad digelpress valsar man in tryckplåten med en ofärgad vals innan man trycker. När trycket är färdigt rengörs valsen med ett makulaturpapper och Hultén upptäckte att det formades bilder när detta gjordes. Ibland snurrade han valsen ett varv, ibland två och skräp och snören bidrog till att göra olika avtryck på pappret. Så upptäckte CO Hultén imprimaget.
I “Kosmisk födelse” skönjer vi också ett landskap bakom en övermålning. Men där landskapet i “Stiger ur dunklet” ger associationer till en exotisk stad vid vatten så är landskapet här en fantasi. Bergstoppar går att urskilja men i förgrunden träder okända organiska former fram. Färgrikedomen och det storslagna perspektivet påminner mig om nutida målare som Maiken Stene och Viktor Rosdahl. Övermålningen med vit tunn färg som ger ett så drömskt lyster är något som Hultén använde sig av ofta i början på 1990-talet, exempelvis i “Dubbelt budskap” och “Drömresan” men liknande effekter förekommer redan 1978 i målningen “Som genom ett glas”
CO Hultén slutade aldrig att utforska och utveckla. Samtliga målningar i den här utställningen är gjorda efter att Hultén fyllt sjuttio år, flera när han närmat sig de nittio. I hans sena verk ser man hur allt det som Hultén burit med sig genom historien fogas samman till en helhet. Det spontana och informella måleriet möter hans intresse för fetischer och symboler. Organiska landskap möter konkreta, främmande former. Det finns alltid en självklarhet i Hulténs måleri men också en oro, och tillsammans bildar det en balans som gör att hans bilder vibrerar av spänning. Det finns alltid någonting dolt under ytan, i ett annat lager. Lager av färg, lager av verkligheter. Sanningar och hemligheter, konstruktioner och vilseledningar, klargöranden och frågor.
EN TRAPPA NER
Under Sune Nordgrens tid som chef för Malmö konsthall bad han i mitten av 1990-talet CO Hultén att göra en utställning med Imaginisterna, den konstnärsgrupp som Hultén startade och tillhörde under många år. Tanken var också att Hultén skulle göra en artists’ book, en slags bilderbok där imaginisternas tankar, drömmar och strävanden representerades av collagebilder som Hultén skulle göra. På så vis var det tänkt att visa visuella inre konstnärliga porträtt av var och en av Imaginisterna. Det blev en mycket tjock dummy som skulle ha blivit en magnifik och mycket ovanlig konstnärsgjord bok, på samma gång individuell som kollektiv. Men 1996 slutade Sune Nordgren som chef för Malmö konsthall och projektet rann ut i sanden. Utställningen blev aldrig av och boken blev aldrig tryckt, men den finns i ett enda exemplar. Hultén lät trycka själva omslaget till den aldrig tryckta katalogen. En trycksak som skulle ha signalerat utställningen blev nu endast en mycket stilren och fantasifull affisch som vittnar om CO Hulténs mycket personliga förmåga och stil som grafisk formgivare.
CO Hultén arbetade under en stor del av sitt liv som grafisk formgivare parallellt med sitt konstnärskap. Ofta använde han material från den mer kommersiella världen som han hittade eller själv hade gjort och integrerade detta i sin konst. Ett exempel är målningen “Praliner för den tillbedda” (1948) där han använder en reklam för choklad som han själv har formgivit. Andra exempel är de övermålade spelkort som finns återgivna i boken ”Söta Fröken Pillsk och alla de andra”. Denna typ av verk, där Hultén har målat över ett redan färdigt material kallas för détournemonts, de är modifieringar av redan existerande bilder. De båda barnböcker med Tip och Top som visas i Krognoshusets källare är troligen från mitten av 1950-talet, inköpta till sonen Ib. Men trots att böckerna var presenter till hans son så kunde Hultén inte låta bli att utforska möjligheterna till att skapa någonting nytt av det mest triviala, som en barnbok. Hultén samlade på och använde sig av allt på sitt typiskt lekfulla och spontana sätt.
Så här skriver Ib Hultén själv om böckerna:
Samtidigt med arbetet inför utställningen på Krognoshuset, med framförallt målningar från slutet av 1990-talet och början av 2000 så har jag som förvaltare av min fars kvarlåtenskap också samtidigt en mer eller mindre ständigt pågående genomgång av allt det som min pappa under loppet av sin långa levnad samlat, och skapat. Som hans hustru Birgitta Stenberg Hultén vid något tillfälle skrivit: ”Jag visste inte att jag skulle flytta samman med någon som sedan barnsben sparat på varenda byxknapp och skruv.” Kärleksfullt vågar jag påstå.
Plötsligt kommer en nostalgisk våg från sent 50-tal när en låda dras ut. Dessa tredimensionella uppvikbara barnböcker med rörliga figurer, nästan som en liten dockteater. Jag har starka minnen från just sådana böcker, särskilt historien om Mästerkatten i stövlarna, där berättaren kan få ungersvennen att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka…
Men det är inte den som är funnen utan TIP + TOP i skogen och TIP + TOP i djungeln. Fast vad nu? Pappa har tagit böckerna från sin lille son och själv förbättrat dem, målat i dem, som vanligt kastat sig över materialet med konstnärens civiliserade brutalitet och tillägnat sig det. Använt det.
Och nej, jag är alldeles säker på att pappa inte slet böckerna ur mina händer utan skaffade flera extra för att kunna utvidga sin kreativa rymd.
Men ja, visst kunde min käre far också ha en slags ungdomlig, rentav barnslig tidlöshet och inte alltid helt begripligt för mig hur han tänkte kring vad som var åldersadekvat (förvisso tror jag ”åldersadekvat” är ett ord som han aldrig skulle använda, eller tycka det fanns nån mening med). Inte bara men jag fick också bland annat målningen Vegetation och död, målad 1945, som födelsedagspresent när jag fyllde ett år januari 1954. Det är på lång sikt och det är på kort sikt och den har absolut varit till glädje.
Dessa två böcker eller collage är ju lite annorlunda och hänger inte helt självklart ihop med målningarna som är gjorda 40-50 år senare. Men jag tycker de är en bestämd kommentar till CO:s konstnärskap, hans förhållningssätt, och som kontinuerligt finns med från den tiden och hela hans liv. Och därmed förstås också under hela mitt liv.
Text: Isac Nordgren
förutom kapitlet “En trappa ner” som är författat av Thomas Millroth, Isac Nordgren och Ib Hultén
Foto: Ib Hultén
Carl Otto Hultén föddes 1916 i Malmö och dog i Lomma 2015. Han studerade yrkesritning vid Tekniska skolan i Malmö och arbetade sedan som grafisk formgivare för Åkerlund & Rausing, Svenska Telegrambyrån, Hemmets Journal och Tetra Pak Magazine. Hultén formgav även en rad bokomslag, bland annat för Bo Cavefors Förlag.
Hultén var med och grundade konstnärsgruppen Imaginisterna 1945. Han startade Image Förlag 1947 och publicerade samma år ”Drömmar ur bladens händer” som med sina tio frottage räknas som landets första tryckta ”artists’ book”. Hultén deltog i den danska konstnärsgruppen Cobras arbete under åren 1948-51. Han drev 1955-57 Galerie Colibri i Malmö och gav under åren 1955-56 ut tidskriften Salamander.
Till Hulténs mest betydelsefulla utställningar hör grupputställningen ”Minotaur” på Malmö Rådhus 1943, Gummessons konsthall i Stockholm 1964, Liljevalchs 1978, Malmö konsthall 1982, Ystads konstmuseum 1985 och Galerie in C, Köln 2000. På senare år har han bland annat visats på Ystads konstmuseum 2006, Moderna Museet i Malmö 2012 samt Skovhuset och Museum Jorn i Danmark 2016.
CO Hultén har gjort offentliga utsmyckningar på bland andra Radiotjänst i Malmö 1951, Institutet för färgfoto i Lund 1955, Malmö Stadion
1958, f.d. Landstingshuset i Lund 1960, området Rosengård 1964-66, Staffanstorps kommunalhus 1967-68, Lindängens bostadsområde 1971 och Länsstyrelsen i Halmstad 1981.