Det är spökflugans inneboende instinkter
Insikter hos insekter är ofta formulerade på det sättet
Mitt lik blir involverat i insektens innersta önskan

Hur ska man göra en utställning i ett hus där saker redan hänt i 700 år

Tänk sen att det går
700 år till
Vi är redan lik redan förmultnade, borta, glömda
Men fortfarande sitter konstnärens spöke i källaren och försöker komma på
hur man ska kunna göra den här utställningen
hur ett verk kan komma att se dagens ljus i just den tiden den lever i

Hur får man den till att bli motsatsen
till det spöke det är
innan det blir till

Konsten är också ett spöke
men den är ett spöke inuti konstnärens tanke
likt min ateljé har den bara ett draperi som en fladdrande hinna

En idé om en skulptur i plast eller metall eller en målning
kan slås ihjäl som en fluga
slogs ihjäl med en träsko mot en stenvägg år 1349

Vad har en fluga från 1300-talet egentligen för oavslutade affärer
som gör att den hemsöker oss?

Småkryp kommer äta mitt lik när jag dör
Min kropp blir en hemvist för många olika individer
Med unika fladdrande, krypande, smaskande läten
Deras gemenskap kan liknas vid den gemenskap som fanns i en atelje i Malmö under en mycket mycket kort period.

Text: Julia Selin

Julia Selin
Född 1986, Trollhättan. Bor och verkar med Malmö som bas. 
Koordinator för Alta Art Space och medlem i konstnärsgruppen Aura. 
Arbetar främst med ett måleri som i en strävan efter att ta fram former och 
rum antar sin egen hållning i rummet. Hanteringen av storskaliga dukar är en 
fysisk match, kroppen är aldrig lång nog, och som betraktare tillåts vi se den 
mänskliga närvaron i måleriet: en armbåge eller hand som gjort avtryck integreras 
i processen och för den vidare. 
För mer info om Julia Selin