Ett antal kilometer utanför S:t Petersburg ligger Katarinapalatset, en rokokobyggnad från upplysningstiden. I palatset fanns en gång det så kallade bärnstensrummet, vilket var en gåva från Tyskland till den ryske tsaren år 1716. Rummets interiör var täckt av bärnstenspaneler, guld och spegelväggar. Under den tyska ockupationen 1941 nedmonterades bärnstensrummet och skickades till Köningsberg. Det sågs aldrig igen och ingen vet var bärnstenspanelerna slutligen blev av. Troligtvis förstördes de när Köningsberg brandbombades av de allierades bombplan år 1944. Det har dykt upp rapporter om att delar av bärnstensrummets interiörer fortfarande var intakta efter kriget. Mellan år 1978 och 2003 byggdes en rekonstruktion av rummets bärnstensinteriör.

Johanne Dybdal Sigvardsens installation Ravkammer begagnar videokanonen som medium för att framställa en betraktelse över erinring, glömska och förflutet. Ravkammer använder sig av text både som bärare av betydelse och som bildmässigt element. Genom att sända videoprojektorns sken genom grafisk folie skapas en oregelbunden återspegling av projektorsskenet. En projicerad text löses upp, som sedd genom vatten, för att återspeglas på nytt. Resultatet liknar röntgenbildens genomlysning av människokroppen eller långsamt stigande rök. 

Ravkammer gestaltar dels en resa genom minnet till konstnärens barndomshem, dels en resa i överförd bemärkelse, till Katarinapalatset. Båda förflyttningarna innebär rekonstruktioner av något förgånget. Verket använder resan, membranet och rummet som sinnebilder för minnets uttryck.

Johanne Dybdal Sigvardsen, född 1981. Utbildad på Det Kongelige Danske Kunstakademi, verksam i Köpenhamn.
Länk:
Johanne Dybdal Sigvardsen