”Filmen skildrar en kvinna som tittar ner i en vattenpöl. Vattnet i pölen sugs upp genom hennes fötter och förvandlas till tårar. Istället för att falla nerför kinderna svävar tårarna upp i himlen för att sugas upp av ett moln. Molnet förflyttar sig och ovanför en flod låter det regnet falla.

I början av filmen är kvinnan äldre för att sen längre fram förändras till en yngre gråtande kvinna, till slut simmar en liten flicka i floden.

Vattnet har en central roll i filmen, det förändras liksom den kvinnliga figuren bakåt i tiden genom hela filmen.”        (Cecilia Westerberg)