(”Luckan”, 1957)

TORE BERGER:  MENING OCH MINNEN
Från Konstfack och Valand (1955 – 63), kommenterat med ekfraser och annat.
Krognoshuset 25 april till 24 maj 2015.

   Det är en extremt defensiv verksamhet.
   För några år sedan var jag på minigalleriet Örhänget med oljemålningar från Konstfacktiden. Men tiden hade inte stått stilla; flera av verken var åtgärdade senare. Dessutom hade jag försett målningarna med små dikter som tolkade eller komplicerade verken.  Dessa så kallade ekfraser är tillkomna på senare år.
   Annars har jag hållit på länge med detta utan att bekymra mig om det sammanlagda uttrycket. En lugnande syssla, spridd över decennier. En sorts renovering, ett hejdande av tiden, fullt i linje med Konstens evighetsperspektiv – Ars longa, vita brevis.  
   När man då för tiden hade  lämnat in till Liljevalchs vårsalong fick man besked via brev i avlånga vita kuvert: R eller A – refuserad eller antagen. På vårsalongen 1958 fick jag tre R och två A.
   I recensionerna efteråt kunde man läsa om ”någon enstaka informell Gossen Ruda”. Jag sålde den ena, men ”Händelse” i storformatet F 50, som jag djärvt rådbråkat i pojkrummet på vinden, blev som av en händelse kvar i min ägo.
    I början av 60-talet var Vårsalongen en enda kökkenmödding av spontanistiskt måleri. Men då hade jag  gjort värnplikten och tillsammans med min fästmö Lena Permér flytt eller flyttat till det fjärran Göteborg.  På Valand lärde jag mig annat. Det var mycket äventyr.
    Det är det i och för sig fortfarande.

(”Skeende”, 1958)

Tore Berger, född 1938 i Stockholm, är kanske mest känd som medlem i musikgrupperna Blå Tåget, Gunder Hägg och Stockholm Norra. Men Berger har även studerat konst vid både konsthögskolan Valand och på Konstfack. Nu visar han ett urval av bilder från sin studietid på Krognoshuset. Berger finns representerad på bland andra Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum.