ANN BLOM

12 november – 11 december 2016

^{Ann Blom ”Natur: Gråblå” (2016), lackfärg på akrylplast}

Ann Blom målar i synnerhet två typer av bilder, antingen med lackfärg på akrylglas eller med oljefärg på pannå eller duk. Lackfärgen kommer i likadana små burkar som man som barn använde när man målade på flygplansmodeller eller tennsoldater. Färgen i de pyttesmå burkarna spär hon ut med terpentin eller någon annan typ av förtunning, och eftersom färgen då rinner så mycket måste akrylglaset ligga plant när hon målar. Det är ett sätt att arbeta som är väsensskilt från oljemåleriet. När Ann Blom målar en bild med olja vet hon ungefär hur de kommer bli och de har också oftast sin utgångspunkt i mer konkreta förlagor. När hon arbetar med lackmålningarna har hon inte samma överblick, de är mer oberäkneliga men också friare. Det är materialets egenskaper som bestämmer vilken typ av bild det blir.

Motiven kommer till Ann Blom som minnesbilder. De är minnen från barndomens utflykter i Stockholms skärgård tillsammans med mormor eller från det oräkneliga antalet promenader som hon har tagit i Gylleboskogen. De är bilder som har lagrats och som nu överförs till hennes måleri på ett omedvetet plan. Ann Blom tycker om mötet med marken, med stammar, vatten och stenar. Halvruttna gölar och omkullvräkta träd, en mångfacetterad natur med mörka färgtoner. Hon älskar naturen men har samtidigt aldrig känt sig trygg i den. Det finns alltid en rädsla för att gå vilse.

I utställningen på Krognoshuset visar Ann Blom prov på sina olika varianter av naturmåleri. I den stora oljemålningen ”En i skogen som inte ska hem III” slingrar sig trädstammarna upp mot himlen som ornament, ett mönster av sagoskog. Skogen framstår som ett idealiserat tillstånd, som vackra hågkomster. Hon visar också delar av en ny svit med lackmålningar som hon har arbetat med, åtta målningar som hänger ihop som en loop. Varje målning är som ett utsnitt ur en enda större bild. Här är både färgtonerna och stämningen mörkare. I flera av bilderna tycks den övre halvan speglas i den undre, som speglingar i vatten. Reflektioner av det förgångna, minnen av natur. I Ann Bloms måleri är tiden en spegel.

Skillnaderna mellan olje- och lackmålningarna är inte bara rent tekniska. De visar också på kontrasterna mellan ljus och mörker, mellan trygghet och utsatthet. När jag som barn besökte släktgården i Västergötland var jag livrädd för mossarna i skogen, dolda öppningar i vilka jag fått höra att man kunde ramla i och begravas för alltid. Jag tänker på mossarna när jag ser på Ann Bloms mörka lackmålningar, och på berättelserna som fördes vidare från mina äldre släktingar till mig. Ann Bloms bilder bär på liknande berättelser om skogens otämjbara frihet, om vattnets flyktighet, om naturens lugn och tröst, om det eviga. Men liten är människan i dess famn.

Text: Isac Nordgren

Ann Blom är född i Stockholm 1952 och tog examen vid Valands konsthögskola 1986. Bland hennes utställningar märks Ystads konstmuseum, Tidaholms konsthall, Skövde konstmuseum, Lidköpings konsthall, Örebro konstmuseum, Galleri Ping-Pong (Malmö) och Galerie Blanche (Stockholm). Hon finns representerad på bland andra Moderna museet, Statens konstråd, Lunds universitet, Skövde konstmuseum, Malmö museer och Skandia International Art Collection.
Ann Blom bor och är verksam i Malmö och i Borrby.